The Bristles Live På Verket, Umeå

Kulturnatta i Umeå med happenings och band hela dan och natten. Allt från pop till fjortispunkarna Crazy Bacon. På Verket nere vid älven var det dock bara punk som gällde och det med finbesök av återupplivade The Bristles från Landskrona. Först ut var dock Nedslagsplats, ett band som jag inte såg men som enligt Boman nog inte var av min smak ändå. Boman berättade vidare att det var råpunk, bra sådan och med sång där orden sjungs och inte grymtas fram som så många andra spelasåfortdekan punkband har för ovana att göra. Jag, lillebror, Höken, Lappen och Eliat stod istället utanför spelstället och drack folkpiss, medan hela Umeås och tillhörande kranskommuners raggarbilar cruisade förbi varv efter varv. Mercedesraggarna och Kusfors Cruisers turades om att skrika punkjävlar åt oss och övriga som stod där utanför, inget har förändrats sen slutet av 70-talet. Vissa av åken var grymma, men inte alla som färdades i dem.

När man betalat in sig fick man ett nummer av det nya Umeå fanzinet vars innehåll täcker hela punkscenen här, jag ska försöka recensera exemplaret lite senare. Misslyckad Abort från Piteå var nästa band på scen. Som tur var missade jag det mesta av bandets reportear, de var nämligen helt värdelösa. Dåliga på instrumenten och dåliga låtar, skräp! Däremot var Ux Vileheads en riktigt positiv överraskning, har missat det umebandet tidigare. De lirar i samma stil som Regulations och AC4 (två andra favoriter). Låtarna var klockrena och svängiga hardcore dängor. Till sist det alla väntat på, The Bristles. De såg inte direkt ut som på de gamla EP omslagen, men den alternativa livsstilen har de defenitivt inte gett upp och jag är säker på att de röjjde lika mycket på scenen nu som de gjorde i gamla dar. I vanliga fall brukar jag bli ganska less efter ett tag när jag ser band av den kategorin som spelar lite snabbare punk, men trots att Bristles malde på låt efter låt så kunde man inte låta bli att vilja höra mer och mer. Blandningen av låtar är grym och de bjuder nästan på allt de har gjort tror jag. Man får skråla med i allt från klassiska zigga zagga Oi! Oi!, Never give up och nyskrivna Landskrona song. Bäst var ändå Never give up, fast några av de efterföljande låtarna var riktigt bra också, synd att publiken hade tunnats ut då, tror fan det var mer folk på Misslyckad Abort. Mer sånna här konserter tack!

PS: Har snott bilderna från Pite-Robban, tack!