lördag 27 februari 2010

HELGENS BILD

Laddad inför melodifestivalen?

torsdag 25 februari 2010

LUSHES & TRAMPS

Det är inte direkt vanligt att jag köar i över en timma för att se något band i Umeå, men när det gamla folk/punk bandet Lushes & Tramps från Umeå hade en reunion på Scharinska Villan så var man bara tvingad att pina sig i den isande vinterkylan. Jag tror att jag fick övertala Elias som var med mig den här kvällen minst tre gånger att inte lämna vår plats i kön. Han hade ju så praktiska skor på sig, lövtunna Converse dojjor förvandlade hans plattfötter till isklumpar.

Lushes & Tramps spelade flitigt på Umeås krogar under första hälften av 90-talet och jag har många roliga minnen från den tiden med skrålande allsång och rusfylld dans framför scenen. Bandet släppte en 6-låtars mini-CD ”Brewed Live” 1992 på NONS och kvällen till ära släpptes deras fullängdare som de spelade in –94 och kostade 50 lök att spela in, därav namnet på CDn ”Fifty Onions” (bara gjord i 100 exemplar).

Medelåldern var hög i den fullpackade spellokalen och så fort mandolinen, dragspelet och banjon börjat ljuda så väcktes gamla minnen till liv och allmän eufori rådde i lokalen. Alla gamla hits som "East End", "Bloody Night", "Damn Bitch" och "Sans Prelude" spelades, samt några låtar jag inte hört eller glömt bort sedan tiden begav sig. Det har ju blivit populärt med irländskinfluerade band de senaste åren så man kan säga att L&T var lite före sin tid. Vi får hoppas att det inte tar 15 år igen innan Umeås alldeles egna Pogues spelar nästa gång.
Ett klipp från kvällen:

tisdag 23 februari 2010

COCK SPARRER BOK

Lagom till Cock Sparrers Sverigebesök ger Cherry Red Records ut en bok om Cock Sparrer skriven av bandets trumslagare Steve Bruce. Den ska vara fylld med foton, memorablia, anekdoter och allt som rör bandets historia sedan 1972. Se till att skaffa den 250 sidor långa boken när den kommer ut 29e Mars (enligt cdon.se).


måndag 22 februari 2010

V/A - CHAOS IN SWEDEN

V/A - Chaos In Sweden LP (Roliga Firman Records, KUL001), 2009
V/A - Chaos In Sweden CD (KJELL 008) 4 pages booklet, september 2009.

Jävlar vad segt det gick att få tummen ur med denna recension, men som sagt jag drar den slitna gamla klyschan; bättre sent än aldrig! Det är hur kul som helst att folk orkar knåpa ihop ett sånt här projekt, både för banden och för vi som dyrkar den här typen av musik. Banden får lite mer motivation och själv får man alla nya och en del gamla band på samma skiva och kan då lyssna på det senaste inom scenen. Den här skivan spretar åt alla håll, så det är en blandad kompott man får ta del av. Jag tycker att de satt ihop en skiva med helt rätt typ av band, de har en attityd och stil som är helt rätt. Omslagsidén är snodd från de gamla franska Chaos samlingsskivorna och collaget på framsidan är sånt som förknippas med Sverige när man pratar med folk utanför Svea Rikes gränser. Roligt!

Nu till godiset på den här plattan. Nya Gatans Lag är mildare men bättre. CDCP spelar hårdare punk med hardcore vibbar. The Lost Boys låter som ett engelsk Agent Bulldogg eller nått liknande. Bra är det iaf och jag skulle vilja höra lite mer låtar med lite bättre produktion. The Strung Ups lirar proffsig Streetpunk som nog går hem ute i Europa och USA. Saturdays Heroes står för en av de mest positiva överraskningarna, jag gillar deras klatschiga och halvt råbarkade sound som påminner starkt om Dims Rebellion innan deras gråtmilda indiepopinfluenser slog igenom. Antipatis ”Folköl” är en grym låt, troligtvis den bästa med bandet som jag hört hittills. Ser fram emot svenskspråkiga fullängdaren nu som bara den. Bad Intentions står för det skräniga och mest brutala på denna CD. The Lowlifes låter som klassisk gammal svensk hardcorepunk från 80-talet. Det här är nitar, läder och vild pogodans i ett nötskal. The Righteous, dödförklarat band som har med en outgiven låt i klassisk sing a long Oi! stil. Det har hörts många positiva röster om Vindicate This! sen de bildades och det med all rätta. Ännu ett band helt i min stil. Influenserna från Templars hörs helt klart. Jag var tidigare inte så förtjust I allt för smörig punk, men det är svårt att låta bli att inte älska The Radars. Man blir glad av att lyssna på dem och det är precis så trallvänligt som det kan bli. Unit Lost är som Asta Kask, Strebers och liknande band men jävligt mycket brutalare. Aggressivt, hårt och med en refräng som sätter sig på hjärnan. Har gillat The Clichés sedan första skivan och de är fortfarande jävligt bra. Medryckande och ”sjunga med Oi!” Från start till slut. Poor Old Slugs, ett ungt band och de låter som det också, eller är det den dåliga produktionen? Det är ganska tung och träig punk/Oi! som har potential iaf. Enda kvinnliga inslaget står Fistful för. Det här skulle lika gärna kunna ha varit Vice Squad. Stark låt av Royal Stakeout som går hem hos de flesta. Som en final på partyt, bara att höja glasen och skråla med.

Först ut var ”Screams From The Gutter” (om man bortser från R.A.C. inspirerade ”Nordland” LPn) och sen kom ”Brewed In Sweden” serien och nu alltså ”Chaos In Sweden”. Vilken av skivorna som är bäst har nog alla en åsikt om, men alla kan nog vara överens om att alla tre skivorna speglar en viss tid och en viss känsla. Nu ser vi fram emot nya utgåvor av alla medverkande band och att nästa samlingsskiva som ges ut är med svenska låttexter och åtminstone ett band från Norrland som medverkar.

Låtordning:
01. Gatans Lag - Arbetarliv
02. CDCP - All We Need Is Hate
03. The Lost Boys - In Nomine Patri
04. The Strung Ups - Damn Be The World
05. Saturdays Heroes - The Way of A Man
06. Antipati - Folköl
07. Bad Intentions - Keep fighting
08. The Lowlifes - Skitsnack
09. The Righteous - Pay day
10. Vindicate This! - When Their Empire Falls
11. The Radars - False Reality
12. Unit lost - Det var bättre förr
13. The Clichés - Bottom of The Barrel
14. Poor Old Slugs - As Long
15. Fistful - Hypocrite
16. Royal Stakeout - To Hell And Back


lördag 20 februari 2010

TJECKISKA SKINS

Ibland blir man rejält förvånad, som den varma sommardagen i början av Juli, då en äldre kvinna med polsk brytning ringde mig på mobilen. Hon berättade att hon hade besök av en släkting som var väldigt musikintresserad och att han skulle vilja komma i kontakt med någon från bandet Guttersnipe. Hon undrade om jag var den Mattias från det bandet och jag sa att det stämde. Hon undrade sedan om jag gick med på att träffa honom för att han var väldigt intresserad av musik, bandet osv bla bla bla. På telefonen lät allt det här så jävla skumt eftersom kommunikationen var minst sagt knagglig. Jag gick iaf med på att träffa personen, som skulle komma med bil från nått litet samhälle 10 mil utanför stan, typ Robertsfors. Jag hade ingen aning vem jag skulle träffa, men gissade på att det skulle vara en punkare eller skinhead. Åldern var ju också ett frågetecken, skulle det vara en 14 åring eller en gammal räv? Ett par dagar senare satte jag mig vid den 9 meter höga glasskulpturen Grön Eld vid Umeå järnvägsstation för att möta Guttersnipe fantasten. Sedan reds ett utav frågetecknen ut då ett skinheadpar i 30-års åldern vinkar från parkeringen bredvid. Hon som är skingirl har tydligen en polsk släkting utanför Umeå och skinnskallebrudens man är skinnskallen som ville träffa mig. På puben Pipes Of Scotland börjar vi att försöka kommunicera, men det är inte helt lätt. Han kan ingen engelska och hon är extremt dålig på det och skall dessutom översätta allt från honom till mig och tvärtom. Det tog säkert en kvart innan han förstod att jag var Mattias från Guttersnipe, allt blev för invecklat då jag berättade att jag inte var med i orginalsättningen. Sen berättade de att de hade fått en adress till mig från nån tjeckisk fanzine snubbe och att de hade varit inne i Umeå på den adressen (där jag bodde för 13 år sen typ) och att de hade pratat med några grannar och fått mitt mobilnummer (eniro kanske?). Det var trevligt med öl på puben, men de tyckte det var tråkigt att inga fler medlemmar eller andra skins dykt upp. Jag förklarade att de andra bandmedlemmarna bor i andra städer eller inte kunde och att det inte är så lätt att planera nått när man inte vet vem man ska träffa. Jag hade önskat att Höken var hemma som har fetish för tjeckiska skins ha ha ;) De var väldigt intresserade av att köpa skivor så jag bjöd hem dem på lite öl och så fick de köpa skivor. Han berättade att han var sångare i ett tjeckisk Oi! band (Proi!ekt ) med medlemmar från hardcorebandet Street Machine. Senare skickade han deras skiva Jeden pro druhýho (2004, Rabiát Records). Recension kommer….
Här är ett smakprov hur de låter: http://www.youtube.com/watch?v=kkgvhOF3KcU


fredag 19 februari 2010

CONDEMNED 84 TILL SVERIGE I HÖST

Condemned 84 jobbar på ett nytt album som kommer att ges ut av Haunted Town. En av låtarna heter Clockwork Hooligan som även finns som tröjtryck från Randale Records. På deras hemsida kan man läsa att de skall spela i Sverige den 9:e oktober. http://www.condemned84.com/

Nyheter, intervjer och lite blandat punk/Oi! finns här http://bulldog-oi.webs.com/pagefive.htm
Men vad ni än gör skicka aldrig pengar el material till planerade skivor för då blir ni bara besvikna.

torsdag 18 februari 2010

COCK SPARRER LIVE I SVERIGE!

Det är dags att börja skriva nått i den här bloggen, lyckas man inte skapa ett inlägg per månad är det lika bra att lägga ned. Börjar med att glädja mig själv och alla andra över att Cock Sparrer skall spela här i Sverige för första gången. Det känns som att det var på tiden, nu när de t o m spelat i Norge och sen nu på lördag i Danmark. Det är kul att Agent Bulldogg väckts till liv för ett gig också. När de spelade sist var det bara sångaren Thomas och basisten Jens från orginalsättningen som syntes på scen, trummisen Magnus var på stället men var inte med utan det var istället medlemmar ur Antipati som kompade. Lyckliga är alla 800 som fått tag i en biljett, för de tog slut på en dag tror jag. Konserten går av stapeln den 10e April på fryshuset. Vi ses där! http://www.cocksparrersweden.com/

Agent Bulldogg sist det begav sig på Fryshuset i mitten av 90-talet, då tillsammans med Guitar Gangsters och Section 5.