tisdag 9 juni 2009

Nationaldagsrock

Eller rättare sagt Scharinska parkfestival som den hette gick av stapeln den 6e juni. Hela familjen begav sig till Döbelns park där AC4 skulle spela kl 12. Dessvärre hade en ostabil väderprognos flyttat in festivalen till Scarinska villan. Tråkigt tyckte vi, då det var soligt och skönt ute. Nåväl, vi gick in på Scharinska där AC4 hördes testa ljudet. AC4, Umeås punkveteraner med Karl (Vectors) på gitarr, Jens (Step Forward, Vectors, Regulations) på trummor, David (Final Exit, Refused) på bas och Dennis (Step Forward, GPK, Refused, TINC, Lost Patrol) på sång. Sen drog de igång med sin oldschool punk/hardcore. Freja var grinig och ville inta ha på hörselskydden så jag och Anna fick turas om att se på bandet. Det var bara ca 25 pers och kollade så det var inte direkt nån gig atmosfär, men det hindrade inte medlemmarna i bandet från att spela med bar överkropp och Dennis studsade runt som en studsboll som vanligt. De lät som vanligt bra och man längtar tills det kommer nån vinylplätt med deras musik instansad. Innan de drog igång "Lets Go To War" nämde Dennis att ryktet gick på Skunk (community) att många skulle delta i motdemonstration mot Svenska Motståndsrörelsens demonstration i Skellefteå. David replikerade lite roligt typ att det nog skulle bli en hård fight mot 4st 14åringar som sytt sina bomberjackor själva, he he. Tyvärr är jag sjukt dålig på komma ihåg vad låtarna heter, men mitt råd är att gå och se bandet varän de lirar. De är grymma på gammeldags hardcore. De spelade en gång till senare på kvällen, när baren var öppen, men då var vi på annat kalas och deppade efter Danmark förlusten.

onsdag 3 juni 2009

Gatans Lag - Låt Mig Stanna Tre Dagar I Himmelen Innan Djävulen Vet Att Jag Är Död

Gatans Lag - Låt Mig Stanna Tre Dagar I Himmelen Innan Djävulen Vet Att Jag Är Död CD
Kjell Hell Records (www.kjellhell.se)

Gatans Lag ger ut sin andra skiva på nationaldagen och då har alla vilsna själar åter någonting att sjunga med i på fyllan eller för sig själva. När skivan går in på andra varvet fattar jag hur fruktansvärt bra första låten är, refrängen sätter sig direkt i hjärnan och blir nog årets sommarplåga i var mans I-pod pluggar eller parksprängare. Nästa låt ”Född Till Brat” är trallvänlig och av det lite mer långsammare punkstuket som genomsyrar hela albumet. ”Dom Ska Nog Få” är punkig rock med klassisk svensk punkrefräng. ”Kastat Handduken” har bra driv och det är nästan lite Templars över det hela. Efterföljande låt är melankolisk och jag får tankar till Nationalteatern, Perkele och Ulf Lundell. Sen blir det Skrewdriver rock’n’roll, baktakt och mer rock. Jag kan tänka mig att de får ännu större lyssnarskara med den här skivan, den vilda punken är borta och istället har vi fått lite mer lättlyssnade alster med sax och orgel som extra krydda. Helt klart är att de i första hand vinner sina lyssnare med sina texter som innehåller det vardagliga livet kryddat med humor och en knuten näve. Om förra skivan var lite mastig att lyssna i ett sträck så är den här nästan lite kort. Jag vill redan höra mer Gatans Lag låtar.

måndag 25 maj 2009

The Bristles Live På Verket, Umeå

Kulturnatta i Umeå med happenings och band hela dan och natten. Allt från pop till fjortispunkarna Crazy Bacon. På Verket nere vid älven var det dock bara punk som gällde och det med finbesök av återupplivade The Bristles från Landskrona. Först ut var dock Nedslagsplats, ett band som jag inte såg men som enligt Boman nog inte var av min smak ändå. Boman berättade vidare att det var råpunk, bra sådan och med sång där orden sjungs och inte grymtas fram som så många andra spelasåfortdekan punkband har för ovana att göra. Jag, lillebror, Höken, Lappen och Eliat stod istället utanför spelstället och drack folkpiss, medan hela Umeås och tillhörande kranskommuners raggarbilar cruisade förbi varv efter varv. Mercedesraggarna och Kusfors Cruisers turades om att skrika punkjävlar åt oss och övriga som stod där utanför, inget har förändrats sen slutet av 70-talet. Vissa av åken var grymma, men inte alla som färdades i dem.

När man betalat in sig fick man ett nummer av det nya Umeå fanzinet vars innehåll täcker hela punkscenen här, jag ska försöka recensera exemplaret lite senare. Misslyckad Abort från Piteå var nästa band på scen. Som tur var missade jag det mesta av bandets reportear, de var nämligen helt värdelösa. Dåliga på instrumenten och dåliga låtar, skräp! Däremot var Ux Vileheads en riktigt positiv överraskning, har missat det umebandet tidigare. De lirar i samma stil som Regulations och AC4 (två andra favoriter). Låtarna var klockrena och svängiga hardcore dängor. Till sist det alla väntat på, The Bristles. De såg inte direkt ut som på de gamla EP omslagen, men den alternativa livsstilen har de defenitivt inte gett upp och jag är säker på att de röjjde lika mycket på scenen nu som de gjorde i gamla dar. I vanliga fall brukar jag bli ganska less efter ett tag när jag ser band av den kategorin som spelar lite snabbare punk, men trots att Bristles malde på låt efter låt så kunde man inte låta bli att vilja höra mer och mer. Blandningen av låtar är grym och de bjuder nästan på allt de har gjort tror jag. Man får skråla med i allt från klassiska zigga zagga Oi! Oi!, Never give up och nyskrivna Landskrona song. Bäst var ändå Never give up, fast några av de efterföljande låtarna var riktigt bra också, synd att publiken hade tunnats ut då, tror fan det var mer folk på Misslyckad Abort. Mer sånna här konserter tack!

PS: Har snott bilderna från Pite-Robban, tack!